Svansen ... den ludna

Tillägnar nog detta första stycke min syster. Jag skulle egentligen bara göra ett bloggkonto för att kommentera hennes blogg. Men oh well … you asked for it.

--------------------------------------------------------------------

Hon anar nog att jag pratar om henne igen. Ligger på golvet och sneglar på mig med sin “lempeä katse” , som veterinären uttryckte sig. Hon vet, Oj, vad hon vet! Hon vet då V kommer hem och matte berättar om vad Nasse pysslat med idag. Hon kommer att hoppa volter och yla “ Nej, det var inte SÅ det gick till !”
Började skriva här efter att jag grävt fram en stekspade under täcket, som jag legat på. En av Wilmas undangömda skatter. Vedträet från bastun har jag redan plockat upp från tambursgolvet och fört tillbaks I traven under bastulaven. Zonta-zebran, min Mamma gav till mig med strikta direktiv om att det här är INTE Wilmas leksak!, har jag också enligt gammal vana, hämtat från vardagsrummet och lagt tillbaka i hyllan. De nya, mjuka soffdynorna låg noggrant slängda på golvet, precis invid en totalt orörd låda med hundleksaker. So what else is new?

Det är först då man kommer hem, som leksakerna duger. Tuggbenen hon får varje morgon, försvinner snabbt in i någon av hennes gömmor. De ligger där tryggt och väntar på henne, tills någon kommer hem. Då är det dags att tugga ben. Detta är inget nytt fenomen, efter 3 år börjar det kännas som naturliga dagsrutiner.

Vi träffade vår vän “nysnö på skare” då vi var ute på promenad för en stund sedan (tack och lov var det det enda vi träffade på, glassbilen vågar sig nog aldrig tillbaka mer). Hur som helst, alldeles ypperlig yta att rulla sig på. Skjuta iväg som en pingvin, kanske den där reflexvästen t.om. lossnar om man har tur. Vi lärde oss att aldrig mer, ens i misstag, pyssla med sådant rullande i branta dikesbackar (tills nästa gång).

På tal om reflexvästen ryms den på igen efter veckoslutets kriminella stund. Nasse gjorde ytterligare ett inbrott I mat-skrubben och åt sig rund och mätt. Rullade omkring som en annan boll. Hur hon gång på gång lyckas få upp dörren till skrubben, är mig ett mysterium. Hur man än vänder och svänger på handtaget är hon igenom dörren (har faktist ännu inte hittat en port/dörr utan lås som håller Wilma) Man informerar henne om att hon inte kan hålla på med sånahär matvanor, det är inte nyttigt och någon dag kommer det att gå tokigt. Wilma svarar med en rap och en vift med svansen. Svansen … den ludna.

Nåja, Jag ropar på Wilma så går vi tillsammans och gräver fram hennes biljoner tennisbollar under tv-bordet, så hon kan putta tillbaks dem efter att de fått sig ett dopp I vattenskålen. And that's how we roll !